Livspimp, när vet man vad man vill göra, och hur ska man göra det?

april 29th, 2010 • Inga kommentarer

Redan innan jag i julas bestämde mig för att dra igång Impopulärkultur visste jag att det inte skulle kunna vara en skuta jag höll flytande. En blogg kräver sina uppdateringar och uppoffringar, sina läsare, kommentatorer och ett och annat troll. Som tur är så är detta knappast en blogg utan snarare ett sätt för mig att rasta lite tankar och åsikter, närhelst de bubblar upp. Av aktiviteten här att döma är jag uppenbarligen hjärndöd eller försänkt i kryostas.

Nej, det handlar om missunnsamhet.

Anyways, vad jag egentligen skulle skiva om var hur jag har blivit en dålig förlorare. Och då menar jag inte bara i spel, även om den lede ska veta att jag är det ibland också. Fy fan. Nej, det handlar om missunnsamhet i större drag, som jag kan komma på mig själva att hysa. Ett fult jantetroll som vädrar sitt tryne ibland när jag inser att jämnåriga eller, ve och fasa, yngre förmågor uträttat stordåd.

Förra veckan firade jag min tjugosjunde födelsedag men jag har svårt att tro att det skulle vara någon åldersrelaterad noja. Det handlar nog helt enkelt om att jag varit lite för dålig på att sparka mig själv i baken och byta jobb X antal gånger för att kunna höja min lön och bättra på min karriär.

Ja jag vet, det är inte en så big deal men ibland blir man sugen på lite livspimp.

Frågan är bara vad jag egentligen ska sikta på? Jag har ju läst marknadsföring, är webentreprenör (typ…) men jobbar som projektledare på en ekonomibyrå, Webdesigner hade varit roligt, skribent likaså. Musikrecensent en dröm. Fan, svaret kanske är att blogga ändå, jag har ju faktiskt designat den själv och är min egen redaktör, det kan ju faktiskt leda någonstans. Speciellt bitter känner jag mig inte, och nu när jag läser om texten måste jag nog revidera ordvalet dålig förlorare. Här har inte förlorats någonting än!